Dag 10 – Fred

Idag skippade jag första lektionen på grund av skoltrötthet. Vilket resulterad med att jag började dra lite i lillfreddie. Vad fel jag hade igår när jag skrev att jag trodde han var död. ÅHHNEEJ när han väcktes ur sin tre dagars dvala var han lika het på gröten som när Smaug vaknade i Bilbo.

Men med gudshjälp och en kalldusch lyckades jag bryta ner ståndet i brallan igen. Förmodligen är det bara temporärt och lillfreddie kommer säkerligen hämnas med ett nytt attentat idag.

Peace out,

Fred

Advertisements

Dag 10 – Liam

Inatt befann jag mig långt borta ifrån min mobil. Långt borta ifrån det familjära jag normalt var van vid. Jag sprang längst korridor och korridor i en byggnad som såg ut att vara ett sjukhus. Tillslut hittade jag rummet jag letat efter men som egentligen jag inte ens själv visste att jag ville finna. I rummet fanns en sjukhussäng. Perfektionistiskt bäddad. Det fanns en vas med ett dussin stycken blommor och bredvid vasen på nattygsbordet låg en mobil. YES! Det var den jag leta efter! Eller? Hallå?

 
Jag tog i alla fall mobilen och började sätta sprätt mot hissen. Tryckte på knappen och väntade ivrigt. När den väl kom, steg jag in och tryckte på våningsplanet som var under mig. 
 
När dörrarna precis skulle öppnas var jag redo att springa vart än jag nu skulle. Dörrarna öppnades och med ett känguruhopp var jag ute. Mitt ute i ett mörkt rum fullt av bråte och gamla prylar. Jag började svettas och flög runt som en talgoxe för att hitta hissen igen som tydligen hade försvunnit. Jag var precis på väg att lägga mig i fosterställning och gråta när jag såg den, hissen!
 
Jag sprang in. Tryckte på plan “under-det-plan-jag-först-var-på”-planet och väntade. Äntligen! Det här var rätt. Mobilen var redo i högra handen. Jag sprang in på en toalett som var nära till hands och drog en runk. Det jag väntat på. Det jag letat efter.
 
Vänligen,
 
er vänlige Liam

Dag 9 – Fred

Ärligt talat har det inte hänt särskilt mycket på impotentsfronten, inga framsteg och inga förluster i kampen för ett normalt sexliv. Självklart skulle en runk inte sitta fel såhär på en söndagseftermiddag, men jag är rädd att lillfred har dött. Om jag gnuggar lite kommer han självklart att vakna ur sin dvala, men han påminner mig inte lika frekvent att dra en handtralla som för några dagar sedan.  

Om jag skulle dra en runk så skulle det förmodligen bero på att jag är uttråkad, eller på grund av att en het bild har flimrat förbi på datorskärmen. Annars så är det vapenvila mellan mig och frestelsen, men ju mer jag tänker på det skulle det vara härligt att skjuta några salvor. Det är bara tråkigt att det blivit såhär, att dra en runk var som en meditation, en avkoppling. Om jag var stressad en dag kunde jag i alla fall se fram emot kvällsrunken, nu har jag ingenting.

Jag har varit så uttråkad att jag har sett alla ARN-filmerna på netflix, så lågt har jag sjunkigt.

Peace out,

En uttråkad Fred. 

Vad jag knappt minns (dag 9) – Liam

Jag minns knappt vad jag kämpar för längre. Varför jag inte kan få onanera. Att avstå från att onani känns som en sådan oväsentlig prick i världen. Varför kan jag inte få onanera? Kanske härleds mina tankar till den höga luftfuktigheten och gråa vädret som gör mig alldeles yr och förvirrad.

Första gången jag älskade med en kvinna var jag 14 år och allt gick bra, jag kanske hade en liten fylleballe till en början men sen gick allt som smort. Jag drog av mig kläderna och flög rakt in i missionären och gjorde så gott jag kunde.

Andra gången var jag och en annan kvinna fem minuter in i filmen när vi började riva av varandra kläderna. Tjugo minuter senare sa jag gång på gång om vi inte kunde byta plats eftersom mina armar var alldeles för otränade för att hålla upp min kroppsvikt i tjugo minuter.

Tredje gången gick allt som smort. Hon hade sina ben runt min mage och jag bar henne in till sovrummet och vi inledde ett samlag. Inga problem där heller.

Sen vet jag inte vad som hände. Jag stötte på tjejer som var blyga och tillbakahållna när det kom till att göra älskog. Jag var inte lika säker som den där 14-åringen längre. Porren hade helt plötsligt tagit över och jag hade andra förväntningar. Och jag trodde att kvinnor hade andra förväntningar av mig. Förväntningar som jag inte kunde hantera och genomföra. Allteftersom blev sex något ointressant för mig. Något jag inte kunde hitta något intresse för, eller det var i alla fall det jag inbillade mig själv.

Nu minns jag knappt hur det var den där gången för fem år sedan. När jag inte hade några problem att få upp den eller att vara den första att börja klä av sig. Jag minns knappt hur det var att inte ha några problem. Jag minns knappt vad jag kämpar för att nå.

Vänligen,

Liam

Hejsan – Fred

Nu har jag knappt fått stånd på två dagar! Det verkar som att lillfred har gett upp hoppet på mig. Eftersom jag och Liam var ute igår blev det lite torrt på blogginlägg tyvärr.

Men tillbaka till min kuk, jag kan med säkerhet konstatera att det är den första veckan som är tuffast. Varken jag eller Liam har ju inte helt avstått från lite fickpingis (runka utan att komma).

Men om vi inte hade gjort det hade vi förmodligen blivit galna. Vid vissa stunder var man manisk och andra var man chill, det var som en bergodalbana. Just nu är det chill i alla fall.

Peace out,

Fred

Det börjar INTE kännas bättre (dag 8) – Liam

Glöm det jag sa igår. Det börjar inte kännas bättre. Igår kväll bestämde jag mig för att kolla in vår blogg och titta på filmerna vi länkat. Det slutade med att jag satt och slaviskt googlade upp alla tjejer i “Sunblock”-bandet. Jag vet inte vad som hände. Två sekunder in i videon slutade min hjärna tänka och kuken tog över. Det blev en liten handtralla till några fullt påklädda kvinnor. Jag avslutade inget. Som tur var. 

Det börjar INTE kännas bättre.

 

vänligen,

 

en Liam med djävulskt dålig självdisciplin