Dag 10 – Liam

Inatt befann jag mig långt borta ifrån min mobil. Långt borta ifrån det familjära jag normalt var van vid. Jag sprang längst korridor och korridor i en byggnad som såg ut att vara ett sjukhus. Tillslut hittade jag rummet jag letat efter men som egentligen jag inte ens själv visste att jag ville finna. I rummet fanns en sjukhussäng. Perfektionistiskt bäddad. Det fanns en vas med ett dussin stycken blommor och bredvid vasen på nattygsbordet låg en mobil. YES! Det var den jag leta efter! Eller? Hallå?

 
Jag tog i alla fall mobilen och började sätta sprätt mot hissen. Tryckte på knappen och väntade ivrigt. När den väl kom, steg jag in och tryckte på våningsplanet som var under mig. 
 
När dörrarna precis skulle öppnas var jag redo att springa vart än jag nu skulle. Dörrarna öppnades och med ett känguruhopp var jag ute. Mitt ute i ett mörkt rum fullt av bråte och gamla prylar. Jag började svettas och flög runt som en talgoxe för att hitta hissen igen som tydligen hade försvunnit. Jag var precis på väg att lägga mig i fosterställning och gråta när jag såg den, hissen!
 
Jag sprang in. Tryckte på plan “under-det-plan-jag-först-var-på”-planet och väntade. Äntligen! Det här var rätt. Mobilen var redo i högra handen. Jag sprang in på en toalett som var nära till hands och drog en runk. Det jag väntat på. Det jag letat efter.
 
Vänligen,
 
er vänlige Liam
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s